Välj en sida

Besök av föräldrarna

En stor nackdel med att inte bo i Sverige är att man bor så långt bort från föräldrarna. Man kan visserligen prata på telefon, men det är inte riktigt samma sak. Meddelanden, WhatsApp och e-mail är också bra och Skype är kanske det bästa. Problemet med just Nya Zeeland är dock tidsskillnaden. Eftersom vi är på södra halvklotet och Sverige på norra blir det ungefär ett halvt dygns skillnad. När det är morgon hos oss är det kväll i Sverige och tvärtom. Detta gör att det är lite svårt att få tag på varandra. På eftermiddagen och kvällen när det skulle passa oss bäst att prata är det natt eller morgon i Sverige och därför mindre passande… Det bästa är under helgerna, men även då är det inte alltid det går.

Vi gör i alla fall vårt bästa att hålla uppe kontakten och bygga upp en relation mellan barnen och mormor och morfar samt farmor och farfar. Det är inte så lätt när de är riktigt små, men när de växer blir det lättare. Det är också lite klurigt med språket. Trots att jag och Henrik bara pratar svenska med barnen pratar de mest engelska tillbaka till oss, så när de pratar med våra föräldrar måste de verkligen anstränga sig. Det är tur att våra föräldrar förstår engelska ganska bra i alla fall och att det inte är något annat språk det handlar om.

Vi reser inte ofta till Sverige, men våra föräldrar försöker komma hit så ofta som möjligt. Det är inte så lätt, eftersom det är en riktigt lång resa. Det tar cirka ett dygn i luften, vilket inte alltid är så lätt för 70-åringar. Dessutom gör den långa resvägen att det inte är värt att åka för en vecka, utan de måste komma under en längre period för att det ska vara värt besväret, omställningen vad gäller tidsskillnaden, priset och så vidare. Detta gör att de oftast kommer under tre-fyra veckor åt gången. Under den här tiden har de verkligen möjlighet att bygga upp relationerna med barnbarnen, då de bor hos oss och kan följa oss under vardagen. Det hjälper också oss att ha några extra händer och Henrik och jag försöker oftast komma iväg några dagar när föräldrarna är här. Det börjar dock bli lite svårare med det nu när de blivit äldre. Varje gång vi träffar dem märker jag hur de åldrats och att de har mindre kraft och ork än förra gången. Dessutom blir det jobbigare för dem nu när vi har fyra barn. Istället för att be dem om hjälp är det nu snarare vi som pysslar om dem när de är här.

Jag måste erkänna att det stundtals kan bli lite jobbigt att ha dem här, med all den extra tvätt, matlagning, disk och så vidare som det innebär, men i det stora hela är jag väldigt glad att de kommer hit. Det är en lång och jobbig resa hit, för att inte tala om dyr, så jag uppskattar verkligen att de kommer. Dessutom gör det att vi inte behöver flyga dit, vilket jag verkligen är tacksam för. Och det är ju faktiskt lättare för två personer att förflytta sig än sex personer…