När åldrande föräldrar kommer på besök

En nackdel med att bo utomlands är att man bor långt från föräldrar och syskon, men en fördel är att man uppskattar deras besök desto mer. Just Nya Zeeland ligger ju otroligt långt borta från Sverige, så det är inte så ofta vi får besök. Det tar inte bara lång tid att flyga hit, utan det är också väldigt dyrt. När någon väl kommer blir det därför också ofta under ganska lång tid, minst några veckor. Detta kan såklart vara lite påfrestande, framförallt när de är på semester och vi behöver fortsätta vårt vardagsliv.

En av de saker som jag tycker är som jobbigast när vi får besök, framförallt av våra föräldrar, är att man plötslig märker hur mycket de har åldrats. När vi inte sett dem på ett halvår eller ett år märker man verkligen skillnad. Plötsligt ser de lite mer slitna ut, rör sig lite långsammare, har lite mindre ork och så vidare. Det som var en självklarhet när vår äldsta dotter föddes för tio år sedan är plötsligt omöjligt nu. Det är verkligen tufft att se den utvecklingen, speciellt eftersom den är så tydlig när vi inte träffas så ofta.

Faktum är att de inte är så gamla åldersmässigt, men eftersom de inte gör så mycket åldras de verkligen fort. Jag har sett att äldre människor i min omgivning som fortfarande är aktiva med volontärarbete, med att passa barnbarnen, med att promenera och så vidare, håller sig mycket bättre jämfört med våra föräldrar. De gör egentligen ingenting i vardagen, så det är inte så konstigt att de inte håller sig i form. De gillar att se på tv, så de kan sitta uppe sent på kvällen, eller till och med natten, och se något program och så sover de sent morgonen därpå. Om de inte precis ska träffa några vänner, gå till doktorn eller något liknande får de därför ingen speciell dygnsrytm. Det är verkligen tufft att se detta, för när de är hos oss är kraven helt annorlunda och då märks det att de inte orkar med så mycket mer.

Inför deras besök är det därför viktigt för oss att inse att tiden är förbi när de kom för att hjälpa oss. Istället är det vi som behöver ta hand om dem. Vi behöver inte se till deras fysiska behov, tack och lov, men vi behöver skämma bort dem med god mat och så vidare. Dessutom är det viktigt att vi inte tar för givet att de kan hjälpa till med någonting. Om de vill leka med barnen är det jättebra, men vi ska inte tro att de kan sitta barnvakt bara för att de är här. Detsamma gäller att duka, diska och så vidare. Ansvaret är helt och hållet vårt och om de väljer att bara sitta och ta det lugnt är det helt okej.

Jag hoppas verkligen att de kommer att vara ungefär som de var förra gången vi mötte dem och inte mycket sämre…