Surra skit med pappa

Allmänt  /  1  Kommentarer
 
Surrar lite skit med pappa innan han ska åka iväg och jobba på mässan ♥
 
1  kommentarer

Fyra veckor

Allmänt  /  0  Kommentarer
Det finaste och dyrbaraste jag har blir idag hela fyra veckor, mammas skatt
 
0  kommentarer

Inte direkt aktiv

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag måste ju erkänna återigen att dehär med blogg inte är riktigt min grej, iallafall inte att hålla den uppdaterad, den blir lätt bortglömd helt enkelt - dock är de väl kanske inte direkt konstigt nu.
 
Iallafall, livet flyter på, lilleman mår bra (ja, han är fortfarande namnlös, jag och min kära sambo har otroligt svårt att samsas, tänk att vi hade svårt att "döpa" vår katt, detta handlar dessutom om ett människobarn, världens finaste, det är inte lätt) vi har några namn som vi suger på men, nä, de blir inte mycket mer än så, och namnförslagen bara strömmar in men blir nekade ett efter ett.
 
Vårt senaste besök på BVC visade en stadig viktuppgång, han väger numer 5100gram och är 56.5cm lång (ståtlig) kläderna i 56 börjar på att bli för små, framförallt de ifrån H&M men PoP håller fortfarande måttet och är nog t.om lite för stora än, sjukt hur det kan skilja så mycket från butik till butik. Heja PoP och Mariola (Som är en frekvent PoP shopaholic ♥)
 
Å ja, tiden bara flyger förbi och jag har svårt att förstå att vår lilla kille snart är en hel månad, snart ålar han omkring här hemma och sliter ner alla mina ljuskoppar och slår huvudet i bordsben, vi har en spännande tid framför oss helt enkelt, lilleman ♥
 
Hur ser dagarna ut då? Pappan jobbar, katten är ute och flänger och jag gör allt i min makt för att all min och lillemans vakna tid se till att han är nöjd och glad, ungefär så, och hittills fungerar det ganska bra, vi blir allt bättre på att förstå varandra, eller framförallt jag på att förstå honom och hans signaler.(ja små bebisar kommunicerar faktiskt, men inte direkt genom att tala som man kanske önskat vissa gånger)
 
Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här, de är ju faktiskt rätt kul att blogga, men nu så måste jag avsluta då lilleman börjar på att vakna till liv efter en kort powernap bredvid mig här på soffan, kraam på er!
 
 
 
 
 
0  kommentarer

En "förlossningsberättelse"

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag såg nu att jag fått en kommentar där någon undrar hur förlossningen gick samt hur det går nu, och hur vi mår här hemma. 
Jag tänker inte skriva någon blodig, smutsig förlossningsberättelse utan bara försöka beskriva förloppet för er.
 
Vår prins var beräknad den 17e mars, men jag gick som många andra förstföderskor över tiden, trots förvärkar och en tidigare tur in på förlossningen där dom bestämt trodde att han skulle komma ut den natten (det var cirka 2 veckor innan bf). Jag levde som vanligt, jag städade, tvättade, diskade, gick ut med sopor och gjorde sånt jag gjort alla andra dagar som jag varit gravid helt enkelt, vi gjorde ingenting för att försöka stressa ut lilleman utan det var snarare så att personer runt om oss kunde knacka på magen och tycka att "hallå, kommer du inte ut snart". Vi här hemma var rätt tålmodiga faktiskt.
 
 
 
Dagarna gick också blev det skärtorsdag, som enligt tradition brukar spenderas hemma hos mor & micke för att äta mat och surra skit.
 
På torsdag morgon klev jag upp och allt var som vanligt, som vilken morgon som helst, dagen spenderade jag med att städa och greja - precis som vanligt även där, och jag mådde faktiskt precis som vanligt också.
Fram mot eftermiddagen så började jag på att få lite kraftigare sammandragningar men utan smärta, jag reflekterade inte så mycket över de utan jag härjade på precis som jag gjort innan, timmarna gick och Andreas kom hem ifrån jobbet strax innan 18.00, vid detta laget så hade jag lite ont, de vill säga att sammandragningarna kändes som mer än bara sammandragningar men än så länge fungerade jag som vilken människa som helst, så jag sa ingenting till Andreas.
 
- strax innan vi for iväg till mamma & micke för att äta middag, pigg och glad nog för att ta en selfie
 
När han duschat och vi satt oss i bilen och var påväg mot Alnö så fick jag be honom köra lite försikitgare i guppen, för i varje gupp så gjorde det ännu lite ondare och det var rätt obehagligt, detta hade jag inte upplevt förr så innerst inne visste jag nog att det var något pågång men när Andreas frågade om vi skulle vända för att hämta BB-väskan så insisterade jag på att det inte behövdes.
 
Vi kom hem till mamma och micke på Alnö, åt middag, allt var som vanligt, vid 21 så började mina ögon gå i kors och smärtan satt i, dock inte mycket värre. Jag tyckte bestämt att vi skulle åka hem och de gjorde vi. Denna bilresa kändes precis lika jobbig och obehaglig men det gick, och väl hemma så la vi oss för att se på Robin Hood (den otecknade, så bra)
Det dröjde inte lång tid innan jag for upp och ner ur sängen (kunde inte ligga stilla pga smärtan) och Andreas frågade flera gånger om vi skulle åka in - nej svarade jag, sov du! (envis som man är) 
Vid kl 00 så kände jag att nä, jag kanske borde ta en Alvedon, så jag tröck i mig en halv alvedon forte, efter 30 minuter cirka så tröck jag i mig den andra halvan också men helt utan resultat. Shit tänkte jag och var skitsur över att jag fortfarande inte lyckats somna. 
 
Vid 02 cirka så ringde jag förlossningen och frågade om jag fick ta tabletterna jag fick med mig hem för flera veckor sedan (den där gången dom var helt säker på att lilleman skulle komma ut) det var två insomnings och två smärtstillande i form utav citodon, absolut sa barnmorskan i telefonen, så kanske du får sova inatt också syns vi på morgonen tyckte hon, jajamen, sagt och gjort.
Jag tröck i mig dom där fyra tabletterna och la mig, det gick inte att somna så jag flög upp och ner ur sängen igen, säkert tusen gånger och Andreas frågade om vi skulle åka in gång på gång, och jag fortsatte svara nej och gick och ställde mig i duschen istället.
Där blev jag inte långvarig för ankorna vi har på duschdraperiet började prata hejvilt och var inte stilla för fem öre, så jag flög ut därifrån och slängde mig på soffan. 
 
Så mina vänner, den 25e Mars 03.07 exakt så gör jag mitt andra samtal till förlossningen och säger "Hej & hallå, dehär går inte så nu kommer vi in" Sagt och gjort, Andreas kliver upp i lugnan ro, jag gör vad jag kan för att inte vika mig dubbel, slutligen så tar vi väskan och går till bilen (ingen brådska här inte).
 
Färden in till förlossningen kommer jag inte ihåg nånting utav, jag kommer bara ihåg att när vi parkerat utanför sjukhuset strax innan 04 så säger Andreas åt mig att vänta i bilen för att han ska gå och hämta en rullstol, så han går iväg, varpå jag efter säkert en minut (utan tålamod) går till Entrén själv där barnmorskan möter upp oss och jag får åka rullstol därifrån istället. 
 
Väl uppe på förlossningen så blir jag uppkopplad på CTG där man kontrollerar värkarna och lilleman, och kort där efter kommer barnmorskan in för att känna efter i min fiffi och det visar sig att jag är öppen 6cm. Så då tar jag mitt pick och pack och blir tilldelad ett förlossningsrum medan Andreas går till bilen för att hämta väskan.
 
Där inne så blir jag serverad vatten och nyponsoppa av världens sötaste undersköterska, och får tillgång till lustgasen som var min högra hand under hela förlossningen.
 
Nu var klockan strax efter 05 och härifrån tänker jag hoppa lite detaljer (snabbspola)
Jag somnade mellan värkarna som jag för övrigt klarade rätt så bra med bara lustgasen och peppande från personal samt världens bästa pojkvän.
Kraften på värkarna avtog lite och jag blev därför uppkopplad på ett värkstimulerande dropp (detta blev jag skitsur över då jag tyckte att de gjorde tillräckligt ont som de var) men, de var bara låta personalen köra sitt race - dom vet ju faktiskt vad dom håller på med. 
 
Värkarna blev allt kraftigare och jag höll hårt i lustgasen, egentligen gjorde den ingenting åt själva smärtan men det kändes som en trygghet att ha den i handen och det blev enklare att andas sig igenom allting. 
Slutligen så fick jag även pröva såna "sterila kvaddlar" som jag såhär i efterhand gärna hade hoppat, varje stick gjorde bra mycket ondare än vad värkarna gjort och när jag var "färdigstucken" så hjälpte de ändå ingenting. 
 
Tillslut så övergick värkarna till krystvärkar och detta kändes tydligt, de ändrade helt karaktär och det var precis som att (ursäkta) man behövde gå på toa och göra nummer två. Dessa värkar känns på ett helt annat sätt och de är precis som att kroppen vet vad den ska göra för det går inte att låta bli att krysta. 
 
Trött blev jag och skrek gjorde jag, av både frustration, smärta och för att det kändes bättre helt enkelt, på slutet så stod jag med rumpan mot personalen och lutade mig över sängkanten och sög i mig lustgas, här nånstans så fick jag oanade krafter och lite jävlaranamma (fick även en massa grym påputtning utav personalen, guldvärda), blev ombedd att lägga mig på rygg igen och det var precis som att det sa "plopp" så var huvudet helt ute och sen sa de bara "swosh" så kom hela lilleman i ett svep, och i denna sekund så försvann även all smärta, allt var som bortblåst och nu, klockan 08.11 hade jag denna skrikande knubbiga gofis på mitt bröst och en pappa som stod i tårar.
 
 
 
Så mina vänner, gick förlossningen till (i princip, med vissa detaljer uteslutna) är det något ni undrar över så får ni mer än gärna fråga. 
Vill även ge en eloge till personalen uppe på förlossningen, vi hann med en hel del olika barnmorskor och undersköterskor under tiden vi var där och dom var alla lika grymma, stöttande och peppande, summa summarum så har jag trots smärta en otroligt positiv förlossningsupplevelse i bagaget och det känns så bra. ♥
 
Men sen då, hur går det nu och hur mår vi?
Allting har gått och går bra, än så länge. Amningen fungerar, vi trivs ihop och lilleman sover för det mesta när han inte äter eller byter blöja. Bra mår vi också, pappan har haft lite ont i huvudet nu i två dygn och jag fick en släng av feber för någon dag sedan tror jag då jag svettades och fröst om vartannat och kände mig uttorkad (eller så var det något annat, vad det var spelar väl egentligen ingen större roll så länge jag mår bra nu) 
Så, inga krussiduller eller konstigheter, och samma sak här - är det någonting ni undrar över så är det bara att fråga. 
 
 
Hoppas du som frågat är nöjd med mitt låååånga svar, om inte annat så ber jag om ursäkt i förväg. Kram! 
 
 
 
 
0  kommentarer

BVC

Allmänt  /  1  Kommentarer
 
Nu på morgonen så kom BVC på hembesök, vi pratade om allt möjligt och tog vikt på lilleman som nu passerat sin födelsevikt med cirka 100gram (födelsevikt 4212 och nu väger han 4300), vilket är toppen då det tyder på att amningen fungerar kanon, skönt! 
Lilleman han har somnat om igen och sussar sött i nestet, pappan har åkt iväg på jobbet och jag tänkte ta och slänga i mig lite frukost (brunch snarare) men så kan de bli ibland.
Sedan får vi se vad resten utav dagen har att erbjuda ♥
 
1  kommentarer

Dagarna som gått

Allmänt  /  0  Kommentarer
Halloj vänner! Jag gör vad jag kan för att hålla er uppdaterade, men som ni kanske förstår så är det någon annan som får nästan all min uppmärksamhet nu ♥
 
Det är ju helt sinnes egentligen att det redan har gått nio dagar sen vi kom hem med vår prins. Vi har fått rå om honom i hela 9 dagar och det känns i princip bara som nio timmar. Jag har så svårt att förstå att han sovit med oss i flera nätter och att vi faktiskt fått spendera nio dagar med honom, vi har varit på affärn flera gånger, vi har varit ute och gått med vagnen flera gånger, vi har hunnit vara på pappas jobb, vi har varit hos pappas kusiner, hos mormor, morbror med familj, hos farmor, ja lite överallt - men det känns ändå som att han bara varit med oss en kort, kort, kort stund, och faktiskt, egentligen - så är de ju bara en kort stund om man tänker på hur många fler dagar vi har framför oss, så mycket bus och så många äventyr.
 
Jag vill även i detta inlägg passa på att tacka för alla besök, för alla grattishälsningar och lyckoönskningar, jag vill tacka för alla fina presenter, tack räcker inte ens egentligen, men ändå - tack och återigen tack för allt fint ni ger lilleman både i gåvor och i kärlek och omtanke, han fick det bäst som har så fina, underbar människor runt omkring sig ♥
 
 
Några bilder från dagarna som gått, underbart ♥
 
0  kommentarer

En vecka

Allmänt  /  0  Kommentarer
 
Idag så har vi haft vår perfekta prins hos oss i en hel vecka & de firar vi genom att rocka dom coola kläderna vi fick av kusinerna här om dagen, med det egna smeknamnet "Ärtan" på byxorna (som han så vackert fått heta medan han bodde i min mage). ♥
 
0  kommentarer

20160325 08:11

Allmänt  /  3  Kommentarer
 
 
Igår kl 08:11 så fick vi äntligen träffa vår perfekta lilla kille för första gången. Som vi älskar dig, mammas & pappas hjärta  ♥
3  kommentarer

En helt "ny" Ludde

Allmänt  /  1  Kommentarer
 
Mitt i mitt städande så tog jag en paus för att kolla facebookflödet, sådär som man brukar kunna göra, och då dök typ kanske världens bästa tips upp.
I en "återbruka mera" grupp som jag helt febrilt följer var det en tjej som skrev att man kunde borsta sin fäll/pläd/fuskpäls mm med en vanlig kattborste, och eventuellt blöta den med lite vatten blandat med någon droppe sköljmedel så skulle den se helt ny ut (tydligen). Aa visst tänkte jag, ingenting kan rädda vår snuskiga ruffsiga hårboll som ligger på soffan och bara ser allmänt.. död ut.
 
Men titt - vår "Ludde" ser iprincip helt ny ut & Skrållans borste har från och med nu inte bara en uppgift utan två, varför har jag inte kommit på detta själv för, och för typ ett år sedan.. bra mycket billigare än att springa och köpa nytt hela tiden! Så tips tips tips till er som har en Ludde hemma, eller någon annan päls som ser lite överdrivet "död"/ofräsch ut..
 
1  kommentarer

NomNom

Allmänt  /  2  Kommentarer
När magen inte är ens bästavän och mat inte känns speciellt lockande, då är de tur att de finns frukt
 
2  kommentarer

Sju dagar över (40+6)

Allmänt  /  1  Kommentarer
 
Så var det torsdag, och förra veckan vid den här tiden så hade vi gjort 100% utav vår graviditet, nu har vi gjort lite mer än 102%.
Jag fick ett samtal ifrån förlossningen/ultraljud/specialistmödravården imorse, en jättetrevlig kvinna som bokade in oss på "möte/undersökning" nu på tisdag (blev först då eftersom de är en massaaa röda dagar nu), vi ska då göra ultraljud, kolla lilleman och mig, diskutera eventuell igångsättning mm. Men, som hon sa så hoppas vi ju givetvis på att vi inte ses på tisdag och att lilleman valt att titta ut under helgens gång. ♥
 
- De är rätt fascinerande ändå när han är såhär stor som han är nu och bor inne i min lilla mage, beroende på hur han ligger så kan den helt ändra form, ibland så är den helt sne, ibland ser den nästan fyrkantig ut och ibland så ser jag ut som tagen ur filmen ice-age (Sid, som jag så vackert kallar mig själv). Denna morgon så hade han bestämt sig för att trycka upp lillrumpan lite extra vid mina revben. Tokbebis ♥
 
De är ju förresten inte ofta jag lägger ut bilder på mig själv såhär där ni får se mitt ansikte, specieltl inte på morgonen när jag är alldeles ruffsig och tuffsig, så passa på att njuta av den synen nu, ni vet inte när nästa tillfälle ges.
 
1  kommentarer

Ett skepp kommer lastat

Allmänt  /  1  Kommentarer
 
Med ananaspaj och vaniljglass, sååå gott ♥
1  kommentarer